Bremen (Kreisfreie Stadt Bremen)
Bremen är en stad i norra Tyskland belägen i förbundslandet Bremen. Staden är mer än 1 200 år gammal, och en av de främsta Hansastäderna i historien. Den är belägen nära floden Wesers utlopp, cirka 12 mil sydväst om Hamburg och hade cirka 544 000 invånare 2011.
Staden Bremen omnämns i historieskrivningen första gången i formen Bremun (på latin Brema) 787 AD då Karl den store upprättade ett biskopsstift där. 1186 utfärdades det första kejserliga privilegiet för staden, och 1246 fastställdes valordningen till stadens råd och rådets befogenheter definierades. Trots beroende av biskopen erhöll staden så småningom en tämligen självständig ställning, slöt handelsfördrag, förvärvade privilegier i England och Norge med mera och inträdde i Hansaförbundet. Mellan 1285 och 1358 och 1427–33 var den dock utesluten därur. Under 1400-talet löstes staden i stor utsträckning från sitt beroende av biskopen och fick status som en fri stadsstat.
Reformationen fann ett gynnsamt mottagande i staden och 1618 förklarades den reformerta läran för statsreligion. Staden kämpade ihärdigt för både sin religiösa och sin politiska frihet. Den senare kom dock i fara, sedan det omgivande biskopsstiftet i mitten av 1600-talet genom den westfaliska freden (1648) kommit i Sveriges ägo. När stadsrådet fick kännedom om att stiftet Bremen skulle avträdas till Sverige såg de, 1646, till att utverka ett frihetsbrev från kejsaren (till en kostnad av 100 000 floriner). Stadens ställning som fri riksstad hade innan detta aldrig haft officiell sanktion.
Sverige erkände dock inte detta sent tillkomna frihetsbrev vilket innebar att förhållandet mellan Bremen och den svenska kronan blev oklart och spänt de följande decennierna. Sverige hade visserligen i westfaliska freden förbundit sig att lämna Bremens gamla kyrkliga och politiska fri- och rättigheter oantastade, men gjorde trots detta anspråk på en viss överhöghet. Det fordrades bland annat att staden skulle hylla den svenska kronan och svenskarna krävde att få inackordera en besättning i staden.
Bremen uppträdde likväl som självständig riksmedlem och trots Sveriges protester fick det 1654 en representant på tyska riksdagen. Detta resulterade i det ”första bremiska kriget”, som till en början bilades genom recessen i Stade 28 november 1654, enligt vilken Bremen förband sig att hylla den svenske kungen med mera, men där frågan om riksomedelbarheten uppsköts till framtida underhandling. Bremens vägran att hylla Karl XI och dess anspråk på riksomedelbarhet ledde 1665 till att Karl XI:s förmyndarregering förklarade staden krig (andra bremiska kriget). Svenskarnas huvudavsikt var dock inte att betvinga Bremen utan snarare att skaffa sig en förevändning för att hålla en stridsklar armé i Tyskland som ett lockbete för subsidiebringande allianser.
Det inträffade inte heller några egentliga sammandrabbningar i detta för den svenska ledningen föga hedrande krig, vilket i historien är känt under namnet andra bremiska kriget och 15 november 1666 avslutades det med traktaten i Habenhausen. Enligt denna avstod Bremen till 1700 från att låta sig representeras på tyska riksdagen och från säte och stämma i niedersachsiska kretsen, varemot de av svenskarna på stadens område uppförda befästningarna revs ned och Sverige förband sig att vid möjliga tvister med staden att avstå från fientligheter. ”Krigets” utgång innebar ett klart nederlag för Sverige, tvistefrågorna mellan staden och Sverige blev inte lösta. Men huset Hannover, till vilket Sverige 1719 avträtt hertigdömet Bremen, erkände 1741 stadens riksomedelbarhet. 1803 blev Bremen fri riksstad, men Napoleon I införlivade staden med det franska riket 1810 och gjorde den till huvudstad i departementet Wesermynningarna. 1815 förklarades det av Wienkongressen för fri riksstad och medlem av Tyska förbundet, 1867 ingick det med sitt område i Nordtyska förbundet, och blev 1871 en delstat i det enade Tyskland.
1857 grundades Norddeutscher Lloyd i Bremen och staden blev en viktig plats för transporter. Andra viktiga företag under industrialiseringen var Weser AG (Deschimag) och senare Borgward och Nordmende. I Bremen fanns även flygtillverkaren Focke-Wulf.
1937 förlorade Bremen Bremerhaven. Under andra världskriget bombades staden av allierat flyg på grund av sin rustningsindustri, bland annat den stora varvsindustrin. 1945 ockuperade amerikanska styrkor staden och Bremen blev tillsammans med Bremerhaven en amerikansk enklav i ett Nordtyskland som i övrigt var ockuperat av britterna. 1949 blev Bremen ett av Västtysklands förbundsländer vid den nuvarande förbundsrepublikens bildande.
Staden Bremen omnämns i historieskrivningen första gången i formen Bremun (på latin Brema) 787 AD då Karl den store upprättade ett biskopsstift där. 1186 utfärdades det första kejserliga privilegiet för staden, och 1246 fastställdes valordningen till stadens råd och rådets befogenheter definierades. Trots beroende av biskopen erhöll staden så småningom en tämligen självständig ställning, slöt handelsfördrag, förvärvade privilegier i England och Norge med mera och inträdde i Hansaförbundet. Mellan 1285 och 1358 och 1427–33 var den dock utesluten därur. Under 1400-talet löstes staden i stor utsträckning från sitt beroende av biskopen och fick status som en fri stadsstat.
Reformationen fann ett gynnsamt mottagande i staden och 1618 förklarades den reformerta läran för statsreligion. Staden kämpade ihärdigt för både sin religiösa och sin politiska frihet. Den senare kom dock i fara, sedan det omgivande biskopsstiftet i mitten av 1600-talet genom den westfaliska freden (1648) kommit i Sveriges ägo. När stadsrådet fick kännedom om att stiftet Bremen skulle avträdas till Sverige såg de, 1646, till att utverka ett frihetsbrev från kejsaren (till en kostnad av 100 000 floriner). Stadens ställning som fri riksstad hade innan detta aldrig haft officiell sanktion.
Sverige erkände dock inte detta sent tillkomna frihetsbrev vilket innebar att förhållandet mellan Bremen och den svenska kronan blev oklart och spänt de följande decennierna. Sverige hade visserligen i westfaliska freden förbundit sig att lämna Bremens gamla kyrkliga och politiska fri- och rättigheter oantastade, men gjorde trots detta anspråk på en viss överhöghet. Det fordrades bland annat att staden skulle hylla den svenska kronan och svenskarna krävde att få inackordera en besättning i staden.
Bremen uppträdde likväl som självständig riksmedlem och trots Sveriges protester fick det 1654 en representant på tyska riksdagen. Detta resulterade i det ”första bremiska kriget”, som till en början bilades genom recessen i Stade 28 november 1654, enligt vilken Bremen förband sig att hylla den svenske kungen med mera, men där frågan om riksomedelbarheten uppsköts till framtida underhandling. Bremens vägran att hylla Karl XI och dess anspråk på riksomedelbarhet ledde 1665 till att Karl XI:s förmyndarregering förklarade staden krig (andra bremiska kriget). Svenskarnas huvudavsikt var dock inte att betvinga Bremen utan snarare att skaffa sig en förevändning för att hålla en stridsklar armé i Tyskland som ett lockbete för subsidiebringande allianser.
Det inträffade inte heller några egentliga sammandrabbningar i detta för den svenska ledningen föga hedrande krig, vilket i historien är känt under namnet andra bremiska kriget och 15 november 1666 avslutades det med traktaten i Habenhausen. Enligt denna avstod Bremen till 1700 från att låta sig representeras på tyska riksdagen och från säte och stämma i niedersachsiska kretsen, varemot de av svenskarna på stadens område uppförda befästningarna revs ned och Sverige förband sig att vid möjliga tvister med staden att avstå från fientligheter. ”Krigets” utgång innebar ett klart nederlag för Sverige, tvistefrågorna mellan staden och Sverige blev inte lösta. Men huset Hannover, till vilket Sverige 1719 avträtt hertigdömet Bremen, erkände 1741 stadens riksomedelbarhet. 1803 blev Bremen fri riksstad, men Napoleon I införlivade staden med det franska riket 1810 och gjorde den till huvudstad i departementet Wesermynningarna. 1815 förklarades det av Wienkongressen för fri riksstad och medlem av Tyska förbundet, 1867 ingick det med sitt område i Nordtyska förbundet, och blev 1871 en delstat i det enade Tyskland.
1857 grundades Norddeutscher Lloyd i Bremen och staden blev en viktig plats för transporter. Andra viktiga företag under industrialiseringen var Weser AG (Deschimag) och senare Borgward och Nordmende. I Bremen fanns även flygtillverkaren Focke-Wulf.
1937 förlorade Bremen Bremerhaven. Under andra världskriget bombades staden av allierat flyg på grund av sin rustningsindustri, bland annat den stora varvsindustrin. 1945 ockuperade amerikanska styrkor staden och Bremen blev tillsammans med Bremerhaven en amerikansk enklav i ett Nordtyskland som i övrigt var ockuperat av britterna. 1949 blev Bremen ett av Västtysklands förbundsländer vid den nuvarande förbundsrepublikens bildande.
